Hamstrar hamstrar?

Vi kan låtsas att jag är smått förälskad idag...
För det är kul att låtsas saker. Som till exempel att låtsas att man är rik. Eller snygg. Eller smart. Rik är bra.

Man kan låtsas att man har en pojkvän också. Vi kan låtsas att jag är smått förälskad i en pojkvän som jag låtsas ha. Okej...den här pojken är givetvis snygg. Jättesnygg. Megasupersnygg! Och, han är smart, givetvis. Smart är bra. Han är smart. Väldigt smart. Och rolig. Jätterolig. Roligast. Och han tycker mest om mig. Hela tiden.

När vi ändå håller på så kan vi lika gärna låtsas att jag är rik också. Väldigt rik. Jag kan köpa Vita huset med medföljande Obama, Eiffeltornet, Johnny Depp och en hamster. Om jag vill. Fast jag vill nog inte ha Obama. Men en hamster kanske skulle vara trevligt? Hamstrar är ganska gulliga. De verkar liksom så små och lätthanterliga, och snälla. Så finns det hamstrar i flera färger. Man skulle kunna ha typ fem hamstrar?

I en jättestor bur, så stor att de tror att de är typ fria och springer runt i en stor öken
av, öh, vad brukar man ha i hamsterburar? Spån? Ja, de tror att de är fria och springer runt i en stor öken av spån, och vinden blåser i deras pälsar och de är jättelyckliga. Så kan det finnas en massa mat där, vad äter hamstrar? Typ, nötter och sånt, kanske? Eller, just det, man köper ju sån där färdig mat åt dem. Okej, det skulle kunna ligga på marken, lite spontant, så de tror att maten växer där, naturligt liksom...

Vänta, vart var jag?
Okej, det här blev lite konstigt, vi kan börja från början igen...

Idag skulle vi låtsas att jag var smått förälskad. Åh, ja, smått förälskad i en helt underbar kille. Den här killen, i alla fall, han är inte riktigt snäll, för han fattar inte att jag...eller, nej, vänta nu...nyss låtsades vi ju att jag redan hade en...och att jag...äsch, never mind.

Jag vill inte låtsas mer. Sånna där saker är bättre på riktigt hur som helst. (Och vad spelar det för roll att låtsas om jag ändå inte får någon gigantisk hamsterbur?)