Kul liv.

Det slog mig idag att jag verkligen tror på det där att jag inte kan nånting. Jag är fullkomligt övertygad om att jag är inkompetent och rent av värdelös. Självklart är jag dömd att misslyckas med allt jag företar mig. Självklart förvandlas allting jag rör vid till skit.

Jag kanske inte ens behöver skriva att av ett sådant tankesätt blir man ganska förlamad. Det finns inte mycket man bryr sig om att göra, det finns inte mycket man överhuvudtaget vågar göra. Jag vet att det är så och jag skäms. Det tjänar ingenting till att skämmas men det är just vad jag gör. Jag skäms över jag är en sån som ständigt går runt och är ängslig och jag skäms över att jag alltid måste tänka i hundra år över saker. Jag önskar ofta att jag vore impulsiv, orädd och spontan.

Ja, ni hör ju hur det låter. "Jag önskar...". Som om det hjälpte. Det hjälper naturligtvis inte ett dugg att jag sitter här och skriver att jag ÖNSKAR att jag vore modig. Men sån är jag. Jag är en sån som önskar och hoppas. Jag är en tönt. En arbetslös tönt.

Imorgon fyller jag 22 år. Jag vill bara ha ett bra jobb och pengar. Och kanske fixa en ny frisyr. Är det för mycket begärt? Ja, tydligen. Grattis Göteborg! Jag är 22 år, pank och arbetslös. Stort grattis, verkligen!