Brev till mig själv.

Jag upplever lite att du har en tendens att låta killarna hamna i överläge.
Du är exempelvis övertygad om att det är du som gjort något fel.
Du har faktiskt rätt att ställa lite krav.

Jag kan tycka att det är lite dåligt av honom*, för han måste ju också ska vara medveten om att det blivit en skillnad nu mot för hur det var tidigare.
Och du kan inte förväntas läsa hans tankar.

Jag tror att det kanske är bättre att försöka ta en ordentlig diskussion med honom, berätta hur du känner, både om honom och om nuvarande situation.
Visst, kommer han med ett negativt svar så kommer det vara jobbigt.
Men det är nog jobbigare i längden att bara låta det fortgå och självdö, utan att nånsin veta vad som blev fel.

Jag tror mer på en ordentlig avslutning och att sen börja bygga upp sig själv igen. Så länge du bara är i en situation där du upplever att han är avvisande, och du inte vet varför, och du fortfarande vill ha hans uppmärksamhet, så kommer du fortsätta att sätta dig själv i underläge.
Du sänker dig själv när det blir såhär, och det är ett problem.
Det är inte bra för din självbild.

Jag tycker iaf att du är värd en förklaring. Jag tycker det där är så sjukt töntigt av honom. Om jag ska vara helt ärlig.
Det kanske helt enkelt är så att han är upptagen, men då är det osmidigt av honom att inte förmedla det på ett bättre sätt. Man får ju tänka lite på vilka signaler man sänder.

Och om han inte är intresserad av att upprätthålla kontakten så tycker jag att han kan förklara varför. Det kan nog faktiskt vara värt att ta upp det ordentligt med honom. Du behöver ju inte lägga upp det megadramatiskt, eller få det att låta som att han ska skriva på någon slags kontrakt. Men liksom, bara förklara att du vill veta vad som gäller och hur han känner.

Det är inte för mycket att begära, och du är värd det.



*Random person av manligt kön.